Tips till mor- och farföräldrar som har barnbarn med NPF.
När ett barnbarn får en diagnos väcks ofta många känslor hos mor- och farföräldrar. Det är vanligt att oroa sig för hur föräldrarna ska orka med vardagen och att fundera på hur framtiden ska bli för barnbarnet. Kommunikation och kunskap gör det lättare att hantera den nya
situationen.
Här är några tips till dig som har ett barnbarn med diagnos:

  • Prata med föräldrarna
    Kommunicera med föräldrarna för att få kunskap och information om ditt barnbarns behov. Barnet har sin egen personlighet och är mycket mer än sin diagnos. Kunskapen kan hjälpa dig att känna dig säkrare i din roll som mor- eller farförälder, men också i relationen till föräldrarna.
  • Lär dig mer om diagnosen
    Läs på om diagnosen och be föräldrarna om tips på var du kan inhämta kunskap. Fråga om du känner dig osäker. Gå på kurser och föreläsningar om du har möjlighet.
  • Acceptera barnbarnet som det är
    Det är lätt att fokusera på barnets svårigheter. Påminn dig därför om ditt barnbarns styrkor och intressen. Lyssna på barnbarnets tankar och funderingar. Du kommer att lära dig mycket som du inte skulle ha gjort annars.
  • Respektera föräldrarnas sätt att hantera barnets utmaningar
    Undvik att kritisera eller dra dig undan. Ge bara råd om det efterfrågas. Förminska inte föräldrarnas eller barnbarnets upplevelser.
  • Visa att du är ett stöd
    Det är lätt att känna sig otillräcklig. Tänk på att många vuxna barn tycker att det allra viktigaste är att deras föräldrar finns där vad som än händer. Ibland räcker det att lyssna och visa empati. Fråga om hur du kan vara till hjälp och stöd utifrån din egen ork och din egen förmåga. Om det är svårt att ta hand om barnbarnet finns det mycket annat du kan göra. Att hjälpa till med praktiska saker som att laga mat och ställa i familjens frys, köra en tvättmaskin eller att finnas till hands på telefon om föräldrarna vill prata är också ett sätt att stötta på.
  • Ge syskonen av din tid
    Det är vanligt att syskon upplever att de får mindre vuxentid och uppmärksamhet än barnet med diagnos. Många syskon uppskattar därför att få egen tid med sin mor- eller farförälder.
  • Ta hand om dina egna känslor
    Acceptera de känslor du har, även om du inte vill dela dem med ditt barn. Hitta gärna någon att ventilera med. Om du inte har någon närstående eller vän som du kan prata med finns möjligheten vända sig till en anhörigkonsulent i kommunen eller kanske gå till en psykolog.
  • Att träffa barnbarnet under helger och lov
    Många mor- och farföräldrar träffar sitt barnbarn under helger och lov och har inte ansvar för vardagen. Hos de flesta barn med diagnos märks svårigheterna ofta mer i vardagen än när de är lediga från skolan. Trots det behöver många barn med diagnoser förutsägbarhet och rutiner även under ledigheter. Fråga föräldrarna vad som fungerar bäst för just ditt barnbarn.
  • NPF i tonåren
    Under tonåren utvecklas vi till att bli självständiga och förbereder oss inför vuxenlivet. Det sociala umgänget med jämnåriga, i den fysiska världen och på nätet, blir för många tonåringar viktigare än att umgås med släkt och familj. Mor-och farföräldrar kan känna sorg i detta, trots att de vet att det är en naturlig del i frigörelseprocessen. Försök att hitta sätt att visa att du älskar ditt barnbarn, även om ni inte ses lika ofta.
  • Att känna igen sig i sitt barnbarn
    Ärftligheten för NPF är stor. Det är därför vanligt att mor- och farföräldrar som lär sig mer om diagnosen känner igen sig i barnbarnets svårigheter. Det kan vara både befriande och tungt att få vissa svar på frågor om varför livet ibland varit utmanande